Hur många skottår på 100 år

För filmen, se Skottår film, I den julianska och gregorianska kalendern förlängs året med en skottdag, som numera läggs till i februari månad. I lunisolarkalendrar som judiska , babyloniska och den gamla romerska kalendern innebär skottår att året har en extra månad — skottmånad.

Skottår är ett sätt att hålla kalenderåret i takt med det astronomiska året. Genom att med vissa undantag, se nedan vart fjärde år öka årets längd med en extra dag kan kalendern hållas någorlunda i fas med årstiderna. Ordet skott betyder "något som skjutits in".

Detta innebär till exempel att åren och jämnt delbara med 4 och , men även med är skottår men inte åren , och jämnt delbara med 4 och men inte med Den gregorianska kalenderns år är alltså i genomsnitt , dagar långt vilket är en mindre avvikelse från längden på det tropiska året på , dygn.

Det innebär aningen för många skottdagar och en förskjutning av dagjämningar, solstånd och så vidare på 7 timmar, 26 minuter och 24 sekunder på 1 år, eller ett fel på 1 dygn efter cirka 3 år. En sådan regel skulle ge ett fel på ett dygn först efter 15 år.

Genom att även utesluta som skottår millennieår ej jämnt delbara med 10 skulle felet ytterligare reduceras till ett dygn på år. Hittills har detta enbart varit hypotetiska förslag, där det kan finnas anledning att beakta att det även finns vissa mindre variationer i det tropiska årets längd.

Jämfört med det tropiska året innebär det en förskjutning med en dag redan per år. Ett misstag gjorde att de första årtiondena infördes skottår vart tredje år, vilket skapade tre skottår för mycket. För att kompensera beslöt kejsar Augustus att år 8 f.

Kr, 4 f. Kr och 4 e. Kr inte skulle vara skottår. Skottdagen Se även: 24 februari och 29 februari En kalender från med skottdagen uppslagen. Skottdagen den 29 februari är den extra dag som inskjuts varje skottår. Fram till och med räknades i Finland och Sverige den 24 februari som skottdagen men sedan år infaller skottdagen den 29 februari, [6] enligt ett beslut av Namnlängdskommittén år respektive Helsingfors universitet Skottdagen placerades alltså i anslutning till romarnas nyår.

Spår av detta ser man ännu i namnen på månaderna september, oktober, november och december som betyder sjunde, åttonde, nionde och tionde månaden. Den romerska kalendern var också starkt påverkad av äldre månkalendrar och man benämnde exempelvis dagar efter månens faser: kalendae — nymåne alltså upphovet till ordet kalender , nonae — första kvarteret och idus — fullmåne.

Den första dagen i månaden benämndes "kalendae" trots att detta inte stämde med månens verkliga fas och exempelvis den 24 februari var ante diem sextum Kalendas Martias — sjätte dagen före kalendae i mars. Romarna använde inklusiv räkning, det vill säga den dag som vi skulle kalla den femte dagen före första mars kallade romarna för den sjätte, eftersom startdatumet räknades med.

När man sedan i den julianska kalendern införde skottdagar, lade man till en "andra sjätte dag före kalendae", den så kallade bisextilis.

Skottår 2028

Än i dag heter skottår på franska année bissextile. Varför man gjorde på detta sätt, och inte lade den precis före den 1 mars, är något oklart. En anledning kan vara att man var påverkad av tidigare grekiska månkalendrar där man hade 12 månader med lika lång längd — 30 dagar — och sedan lade man till 5 dagar i slutet på året som inte tillhörde någon månad, de så kallade Epagomenai grekiska "de tillagda" , för att komma upp i dagar totalt.

Skottdagen kom då att bli en ny 6:e dag före de tidigare fem extradagarna. Andra har menat att det kunde vara fråga om talmystik. En andra skottdag, kallad tillökningsdagen, förlades till den 30 februari. Inom EU beslutade man i slutet av talet att ändra den tidigare placeringen av skottdagen och i stället låta den 29 februari vara officiell skottdag med början år Även den romersk-katolska kyrkan räknar numera den 29 februari som skottdag.

Skottår i traditionen [ redigera redigera wikitext ] Enligt en gammal tradition påstås det ha varit tillåtet för kvinnor att fria till ungkarlar endast på skottdagen, [10] på en del ställen under hela skottåret. Traditionen sägs gå att härleda till en legend från talet från Irland om Irlands skyddshelgon Sankt Patrik och Brigid av Kildare , men det går inte att belägga sedvänjan längre tillbaka än till talet.

Traditionen kom till Sverige på talet och från omkring och några årtionden framåt ordnade kvinnor skottårsbaler och soaréer. I folktron ansågs skottdagen vara en otursdag då man inte skulle utföra något viktigt arbete. Traditionen kom till Finland under senare delen av talet och blev populär på talet.

Då ordnades det skottårsbaler och såldes vykort med friartema. Man såg här skottdagens potential i jakten på omväxling, underhållning och förströelse i samband med fester och maskerader. I traditionen ingick tydligt att man inte behövde ta frieriet på allvar.

Männen som råkat ut för ett frieri kunde lätt köpa sig fria och den gamla ordningen var återställd. I borgerliga kretsar levde däremot frieriskämten vidare under första hälften av talet. De var ett populärt tema vid fastlagsfester och ingick ofta i sketcher på föreningsfester av olika slag.

Under talet och fram till talet var skottdagen också en stor danskväll på landsbygden. I talets samhälle uppmärksammas skottdagen inte privat och det finns ingen rekvisita knuten till dagen. Skottdagen har mest blivit en dag som man skämtar om i massmedier och sociala medier.

I Lappträsk i Östra Nyland har det ordnats ett jippo på skottdagen där par som friat offentligt och registrerat sitt parförhållande fått en tomt av kommunen till halva priset. I de flesta fall arrangeras de dock även vid sekelskiften som inte är skottår år , , etc.