Energikrav hus vilken zon är mölnlycke
Erfarenheter från liberalisering av andra marknader Lagstiftningen har varit i kraft sedan Eftersom kritiken inte påtagligt minskat och lagens syfte att åstadkomma en starkare ställning för kunderna inte till fullo har infriats samt att vissa fjärrvärmeföretag kan sägas ha problem med bristande förtroende, tillsatte regeringen TPA-utred- ningen med uppdraget att utforma ett regelverk för tredjepartstill- träde till fjärrvärmenäten.
Ett sådant tillträde syftar till att ytter- ligare stärka fjärrvärmekundernas ställning samt att åstadkomma en effektivare värmemarknad med lägre fjärrvärmepriser och en för- bättrad miljö. Målen med förslaget Utredningens förslag syftar till att skapa förutsättningar för kon- kurrens på fjärrvärmemarknaden, såsom en del av värmemarkna- den.
Genom förslaget kan de direktiv som varit ledande för utred- ningens arbete komma att uppnås på sikt, även om det också kan komma att krävas ytterligare åtgärder för att till fullo tillgodose framförallt de miljömässiga målen. Fjärrvärmemarknader Fjärrvärmenäten kan i vissa avseenden jämföras med näten för överföring av el och naturgas; såväl fjärrvärme som el och naturgas är ledningsburen energi där infrastrukturen, dvs.
Fjärrvärmemarknaderna skiljer sig emellertid åt 13 Sammanfattning SOU inbördes vad gäller bland annat storlek, produktionsformer, pro- duktionskapacitet, tillgång till restvärme och andra konkurrens- aspekter. En viktig skillnad mot el- respektive gasmarknaderna är också att fjärrvärmemarknaderna är utpräglat lokala och bär därför på mycket varierande förutsättningar.
El och gas har andra karak- täristika som energislag vilket möjliggör handel nationellt och också över landsgränser. Fjärrvärme har inte de fysiska förutsätt- ningarna att etablera en nationell, och än mindre en internationell, marknad.
Fjärrvärme produceras genom att vatten värms upp i en pro- duktionsanläggning av något slag. Det uppvärmda vattnet distribu- eras i ett slutet rörledningssystem till de byggnader som är anslutna till fjärrvärmesystemet, där fjärrvärmen används för att i första hand täcka byggnaders behov av rumsuppvärmning och för bered- ning av varmvatten.
Produktionsanläggningar för fjärrvärme kan antingen vara anläggningar som producerar enbart värme, eller kraftvärmeverk som utöver värme även producerar el. I de flesta fjärrvärmesystem finns flera olika produktionsanläggningar.
Fjärr- värme distribueras från dessa anläggningar till fjärrvärmekunderna. I dag hanteras alla dessa funktioner inom ett integrerat fjärrvärme- företag. Detta företag svarar således för produktion, distribution och försäljning av fjärrvärme och har också det yttersta ansvaret i förhållande till fjärrvärmekunderna.
Fjärrvärme kan produceras på ett flertal olika sätt; kraftvärmeverk, enskilda värmeverk, med vär- mepumpar eller genom att utnyttja överskottsvärme från en indust- riell process etc. Flera olika producenter kan därför ha ett intresse av att få tillträde till ett befintligt fjärrvärmenät för att få avsättning för sin produktion av värme.
I dag sker detta i olika slag av sam- arbetsformer mellan producenten i fråga och fjärrvärmeföretaget i ett antal fjärrvärmenät i landet. Någon konkurrens mellan produ- centerna kan således inte förekomma. Tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten Dagens regelverk för fjärrvärmeverksamhet innebär att det inte finns någon tillträdesrätt till ett fjärrvärmenät för någon annan än ägaren till fjärrvärmenätet.
En ägare av ett fjärrvärmenät är dock skyldig att förhandla med en aktör som önskar tillträde till nätäga- rens rörledningssystem. För en intresserad fjärrvärmeproducent är det således avgörande att komma överens om tillträde med nät- ägaren, fjärrvärmeföretaget, som också producerar fjärrvärme.
Genom att ge flera producenter tillgång till fjärrvärmenäten kan förutsättningar för konkurrens skapas. Genom det förslag som presenteras i detta betänkande ges intresserade fjärrvärmeprodu- center en sådan tillträdesrätt. För att kunna införa tredjepartstill- träde behöver vissa ytterligare åtgärder vidtas för att fjärrvärme- systemen också i framtiden ska präglas av en säker och tillförlitlig drift med en hög försörjningstrygghet och leveranssäkerhet.
Kunderna ska också kunna känna sig trygga att priserna på fjärrvärmen är skäliga givet de förutsättningar som finns för produktion och distribution av fjärrvärme på respektive marknad. Distributionen av fjärrvärme utgör alltid, likt distributionen av el och gas, ett natur- ligt monopol.
För att säkerställa att fjärrvärmekunderna inte betalar ett oskäligt pris för distributionstjänsten föreslår utredningen att en prisreglering på denna tjänst, lik den reglering som finns för distributionen av el och gas, införs.
För att skapa förutsättningar för konkurrens av produktion av och handel med fjärrvärme föreslår utredningen att krav på åtskillnad mellan de olika verksam- heterna distribution, produktion och handel införs. De fjärrvärme- nät där också produktionen utgör ett naturligt monopol är fram- förallt de mindre näten.
Fjärrvärmeföretaget på dessa marknader är ofta ett kommunalt, relativt litet, energibolag. Det är inte givet att konkurrens kommer att uppstå på alla marknader. I de fall kon- kurrens inte uppstår är det inte önskvärt att påföra dessa företag en ökad administrativ börda som juridisk åtskillnad av produktion, distribution och handel innebär.
Krav på åtskillnad innebär i dessa fall en onödig administrativ kostnad, som i slutänden betalas av företagets fjärrvärmekunder, eftersom effektivitetsvinster till följd av konkurrens inte uppstår. För att undvika onödiga merkostnader ska ett åtskillnadskrav bli gällande först när en konkurrenssituation faktiskt uppstått.
Rättslig reglering Förslaget till rättslig reglering innebär att det införs en ny fjärrvär- melag som ersätter den nuvarande fjärrvärmelagen. Lagen utgår från den marknadssituation som finns i dag med ett vertikalt integ- rerat fjärrvärmeföretag som hanterar alla delarna i fjärrvärmeverk- 15 Sammanfattning SOU samheten.
För de fjärrvärmeföretag som kommer att förbli integre- rade kommer regleringen till vissa delar att förbli oförändrad jäm- fört med vad som gäller enligt nuvarande fjärrvärmelag. Dessa fjärr- värmeföretag kommer emellertid att omfattas av en prisreglering av distributionsverksamheten.
För att en sådan prisreglering ska bli praktisk genomförbar ställs krav på särredovisning av denna verk- samhet. Lagstiftningen innebär en skyldighet för nätinnehavaren, dvs. Tillträdet ska medges genom anslutning till nätinnehavarens rörledningar under skäliga villkor som garanterar en långsiktig leverans- trygghet.
Om det genom ett tillträde uppkommer en konkurrens- situation ska tillsynsmyndigheten ålägga de, inom det aktuella fjärr- värmenätet, verksamma aktörerna, att genomföra en juridisk åtskill- nad mellan produktion, distribution och handel inom verksam- heten.
Denna tillträdesskyldighet ersätter den i dag befintliga förhandlingsskyldighet som finns i fjärrvärmelagen. Erfarenheterna har visat att bestämmelserna om förhandlingsskyldighet gällande tillträde till rörledningar inte gett den effekt som åsyftats.
Inte heller möjligheten till medling av Fjärrvärmenämnden har haft önskad effekt. Förslaget innebär därför införande av ett reglerat tredjepartstillträde. Förslaget går dessutom längre i förhållande till den nu gällande fjärrvärmelagen; tredjepartstillträdet är obligator- iskt, utan undantag för några nät.
Skyldigheten att skilja verksam- heterna åt inom ett integrerat företag följer också med automatik vid förekomsten av en konkurrenssituation, men där har tillsyns- myndigheten möjlighet att göra undantag i den mån kostnaderna för åtskillnaden skulle vara oproportionerligt stora i förhållande till nyttan därav.
För att en marknad med konkurrens på det sätt utredningen föreslår ska kunna fungera optimalt i framförallt tekniskt hänseende har utredningen sett det som nödvändigt att införa ett ansvar för fjärrvärmenätens systemfunktion, ett system- operatörsansvar.
I de fall där endast en nätinnehavare agerar på marknaden i fråga kommer denna att också vara systemoperatör. För de fall där flera nätinnehavare agerar på samma marknad stadgas ett gemensamt ansvar för systemoperatörsfunktionen. Nätinne- havarna kan själva organisera detta ansvar antingen genom att t.
I förslaget ingår även ett utvidgat undantag från lokaliseringsprincipen för kommunala bolag som bedriver fjärrvärmeverksamhet. Därigenom kan det skapas effektiv konkurrens. En effektiv konkurrens gynnar både utvecklingen av fjärrvärme som uppvärmningsalternativ, vilket bedöms vara positivt ur ett miljöpolitiskt perspektiv, och fjärrvär- mekunderna i ett långsiktigt perspektiv.
Ett reglerat tredjepartstill- träde i enlighet med förslaget framstår enligt utredningens bedöm- ning som lämpligt utifrån de förutsättningar som i dag råder på fjärrvärmeområdet, men också som en nödvändighet för att målen i direktiven ska kunna uppnås och slutligen vara avvägt på så sätt att nyttan för det allmänna står i rimlig proportion till den kostnad som förorsakas de berörda aktörerna.
Tillsynen av lagen ska ske genom tillsynsmyndighetens försorg. Tillsynsmyndigheten kom- mer att få ett utökat ansvar vilket sannolikt kommer att kräva visst resurstillskott. Samtidigt kommer arbetsuppgifterna för den Fjärr- värmenämnd som inrättades , genom den nuvarande fjärr- värmelagens tillkomst, att försvinna med förslaget.
Vissa delar av de förslag utredningen lämnar i detta betänkande kan medföra ökade kostnader för fjärrvärmeföretagen. Utredningens bedömning är att förslaget totalt sett kommer att medföra kostnadsökningar för fram- förallt fjärrvärmeföretagen och tillsynsmyndigheten.
De konkur- rensmässiga förutsättningarna, och därmed också det konkurrens- mässigt förväntade utfallet, kommer enligt utredningens bedöm- ning att bli olika för olika fjärrvärmemarknader. Fjärrvärme- kunderna kommer således också att påverkas på olika sätt beroende på vilken fjärrvärmemarknad man är en del av.
Det är svårt att på förhand bedöma de långsiktiga effekterna och konsekvenserna på varje berörd marknad. En utvärdering av reformens effekter och måluppfyllelse bör därför göras efter cirka tre år. This legislation has been in force since Criticism has not diminished appreciably and the intention of the legislation to achieve a stronger position for customers has not been fully met.
In addition, there seems to be a lack of public confidence in the district heating companies. Consequently, the Government set up the TPA third party access inquiry tasked with drawing up a regulatory framework for third party access to district heating networks.
The purpose of such access is to further strengthen the position of district heating customers and to achieve a more effective heating market with lower district heating prices and environmental improvements. Aims of the proposal The Inquiry proposal is aimed at creating conditions for competi- tion in the district heating market as part of the heating market.
Through the proposal the inquiry terms of reference that have gov- erned the work of the Inquiry can be achieved in the long term, even if further measures may be required to fully meet the envi- ronmental objectives in particular.
District heating markets District heating networks can in some respects be compared with the electricity and natural gas networks. All are conducted energy in which the infrastructure, i.
The district heating markets are diverse, however, as regards size, production forms, production capacity, access to residual heat most common as industrial waste heat and other competitive aspects. An important contrast with the electricity and gas markets is also that the district heating markets are typically local and con- sequently the conditions they face vary greatly.
Electricity and gas have other characteristics as energy forms, which enables trading nationally and across borders. District heating does not have the physical structure to establish a national, far less international, market. District heating is produced by heating up water in a production facility of some kind.
The heated water is distributed in a closed pipeline system to the buildings that are connected to the system. District heating is used primarily to meet the heating needs of buildings and for provision of domestic hot water. Production facilities for district heating can be either plants that only produce heat, or combined heat and power plants CHP that generate elec- tricity as well as heat.
In most district heating systems there are several different production facilities. District heating is distributed from these facilities to district heating customers. At present all these functions are managed in an integrated district heating com- pany.
Hence this company is responsible for production, distribu- tion and sale of district heating and also has the ultimate responsi- bility in relation to the district heating customers. District heating can be produced in several different ways: CHP, heat only boiler HOB plants, with heat pumps or by using surplus heat from an industrial process, for example.
Several different producers thus have an interest in gaining access to an existing district heating network to distribute the heat they produce. At present this is done through various forms of collaboration between the producer in question and the district heating company in a number of dis- trict heating networks in Sweden.
Consequently no competition between the producers can exist. Third-party access to the district heating networks The current regulatory framework for district heating operations means that there is no right of access to a district heating network for anyone other than the owner of the network.
By giving several producers access to the district heating net- work the conditions for competition can be created. The proposals presented in this report would give potential district heating pro- ducers such a right of access. In order to be able to introduce third- party access, certain further measures must be taken so that district heating systems in the future will also be characterised by safe and reliable operations with high security of supply and delivery.
Cus- tomers should also be able to feel assured that the prices of district heating are reasonable, given the local conditions of production and distribution of district heating.