Landar många plan på

Fairey Swordfish. Flygplan eller aeroplan är en grupp luftfarkoster inom huvudgruppen aerodyner bärplanförsedda luftfarkoster som är tyngre än luft, vars lyftkraft alstras av den luftströmning som uppkommer kring bärplanen då dessa rör sig genom luften , vars bärplan, så kallade vingar, är av fast konstruktion ej flaxar eller roterar under gång och framdrivs med hjälp av en kraftkälla bestående av motor med propeller eller reaktionsaggregat, såsom en raket- eller jetmotor ; jämte rotorplan , som har bärytor som roterar i förhållande till kroppen, varigenom lyftkraften uppkommer.

De används bland annat för transport av människor , frakt av varor , forskning , nöje eller sport t. De som har utbildning att framföra flygplan kallas pilot pilotutbildning medan de som aktuellt för flygplan flyger kallas flygförare förkortat FF , alternativt flygkapten om de har befäl över andra flygförare och personal ombord ett flygplan.

Den första belagda, kontrollerade flygningen med en luftfarkost tyngre än luft ett glidflygplan genomfördes av Otto Lilienthal år i utkanten av Berlin. Den första belagda flygningen med ett flygplan framdriven av motorkraft genomfördes av Bröderna Wright i Kitty Hawk i North Carolina den 17 december Den teknik som låg till grund för deras framgång hade till stor del provats ut av andra pionjärer, men de gjorde även egna prov i en egentillverkad vindtunnel.

Svenska Akademiens ordbok omnämner flygmaskin som "om med vingar försedd luftballong". Enligt kungliga bibliotekets tidningsarkiv användes den svenska översättningen aeroplan för första gången i svenska dagstidningar under januari , när uppfinnare Hiram Maxim uppfinnaren av den första automatiska kulsprutan skulle utprova en experimentell flygplanskonstruktion.

Göteborgskurirens dagsblad 27 januari använder begreppet flygmaskin och aeroplan synonymt. Det kom inte längre än till skisser, då det inte fanns någon drivkälla som kunde få konstruktionerna i luften. I Europa började under talet de första experimenten med varmluftballonger , även kallade Montgolfièrer, och senare samma sekel utvecklades vätgasballonger.

Man började snart experimentera med framdrivning, men de första riktiga luftskeppen kom först med kolvmotorerna, som började utvecklas i början av talet. Luftskeppen fick en snabb utveckling fram till den stora, spektakulära olyckan med Hindenburg i New York Under slutet på talet experimenterades på många håll med flygning enligt principen tyngre än luft.

Tysken Otto Lilienthal var troligen den förste som flög ett friflygande glidflygplan. Han gjorde försök och mätningar på modeller och många bemannade glidflygningar — Även i Frankrike och England utfördes aerodynamiska studier och försök, av Percy Pilcher , Octave Chanute och Augustus Moore Herring [7] men inga lyckades, därför att det inte fanns någon bra drivkälla.

Man experimenterade även med ångmaskiner, men flygmaskinerna blev för tunga för att kunna lyfta. De amerikanska bröderna Wright följde med stort intresse Lilienthals planer. De experimenterade med flera modeller, konstruerade en förbränningsmotor som installerades i ett biplan med två skjutande propellrar.

De lyckades göra den första flygningen. Bröderna Wright hemlighöll sina flygförsök, och många av de övriga pionjärerna sökte sig fram andra vägar. I Frankrike framträdde brasilianaren Alberto Santos-Dumont med ett flygplan och lyckades fullborda ett luftsprång av 60 meter i längd, samt kort därefter den första flygningen med en varaktighet av 21 sekunder.

En engelsk tidning satte ut ett pris på pund till den första som flög över Engelska kanalen. Vinnaren blev fransmannen Louis Blériot som flög sträckan i juli Efter det började flygindustrin utvecklas i snabb takt.

Hur många flygplan lyfter varje dag i hela världen

I Sverige byggdes det första planet — År invigdes det första reguljärflyget som gick mellan London och Paris. Det kunde ta 19 passagerare och flyga på meters höjd. Flygplanet fortsatte att utvecklas under världskrigen. Aeronautik Huvudartikel: aeronautik Tekniken, läran och konsten om luftsegling och flygteknik kallas i traditionella sammanhang för aeronautik vetenskapen om luftfärd och utgör grunden för flygfarkoster, flygkonstruktion och luftfart modern luftfart.

Lyftkraft, aerodynamik Huvudartiklar: lyftkraft och aerodynamik För att ett flygplan ska kunna flyga måste det generera en lyftkraft som i planflykt är lika stor som sin tyngd samt ha tillgång till en dragkraft som är minst lika stort som sitt luftmotstånd.

Lyftkraft genereras när flygplanets vinge tvingas framåt genom luften och på grund av sin anfallsvinkel vingens vinkel mot den kommande luftströmmen accelererar luft tvärs vingens rörelseriktning, i normalfallet nedåt. För att accelerera luften utövar vingen en kraft på denna översidan suger ner luft och undersidan trycker ner luft.

För detta ska hända enklare så används vingklaffar för att flygmaskinen ska lyfta lättare. Denna kraft motsvaras av en lika stor motkraft som luften utövar på vingen enligt Newtons tredje lag. Denna motkraft är lyftkraften. Lyftkraften ökar med farten och med vingens anfallsvinkel upp till den gräns där vingen överstegras.

Tillräcklig lyftkraft kan erhållas genom lämpliga kombinationer av fart och anfallsvinkel högre fart kräver lägre anfallsvinkel och tvärtom. En vingprofil motsvarande vingens lodräta genomskärning i flygriktningen har strömlinjeform och är oftast något välvd för att ge ett lämpligt förhållande mellan lyftkraft och motstånd beroende på typ av flygplan.

Ett flygplan speciellt avsett för avancerad flygning har ofta en symmetrisk vingprofil för att ha god manöverförmåga i alla flyglägen, även i ryggläge. Nödvändig framdrivningskraft, dragkraft, genereras genom en lämplig framdrivningsanordning samt även av tyngdkraften när flygplanet sjunker eller dyker mot lägre höjd.

Tyngdkraften är tillsammans med termik den enda drivkällan för segelflygplan. Beroende på avsett användningsområde och önskade prestanda anpassas vingprofil, vingform i övrigt och vingyta för varje typ av flygplan, liksom kroppsstorlek och kroppsform, framdrivningsanordning, vikt samt stabiliserings- och styrytor.

Flygkroppen med dess nyttolast passagerare och last ger normalt ett mycket stort bidrag till flygplanets vikt och luftmotstånd. Vid start från kort bana kort accelerationssträcka för att uppnå tillräcklig fart och start från hög höjd tunn luft måste flygplanets totalvikt därför oftast minskas jämfört med normalfallet.

I sådana fall tillåts färre passagerare eller mindre last, även bränsle, än normalt. Jetmotorn är i de flesta fall antingen av typ enkelströmsmotor eller dubbelströmsmotor och den senare har en fot i propellerns arbetsprincip då den oftast har en fläkt i den yttre luftflödet.

Fläkten drivs av kompressorns axel med viss nedväxling. Jetmotor n fungerar genom att kompressorer framtill på motorn bland annat den stora fläkt som syns framtill på dubbelströmsmotorer komprimerar luften och trycker in den i brännkammaren under högt tryck.

Där sprutas bränslet in och förbränns oavbrutet. Inloppet till brännkammaren har ett mindre tvärsnitt än utloppet, och därför riktas en större del av de svällande avgasernas tryck mot utloppet och turbinen. Turbinen sätts i rörelse av de svällande avgaserna och driver kompressorn då deras axlar är sammankopplade via en kuggväxel eller så kan kompressor och turbin använda samma axel.

Kompressorn trycker då i mer luft i brännkammaren och därmed upprätthålls förbränningen vars avgaser driver turbinen och därmed motorn. Avgaserna har efter turbinen fortfarande högre fart än gashastigheten i inloppet, vilket innebär att det uppstår en kraft framåt i motorn: dragkraft.

En turbopropmotor turbindriven propellermotor fungerar principiellt på ungefär samma sätt, men här tar turbinen upp en betydligt större del av energin i avgaserna och driver en propeller , som i sin tur skapar framdriften. Detta ger bättre bränsleekonomi vid lägre farter i utbyte mot en lägre topphastighet.

Plan, styrverk.