Vanliga fiskearter på åland kastspö

Norr om Kalmarsund kallas arten strömmimg. Den förekommer i stora stim på båda sidor av Atlanten. Den kan bli mer än 50 cm lång och uppnå en vikt av mer än ett halvt kilo. Sillen kan uppnå en ålder av 25 år, men den normala åldern är 10 år.

Sillens föda består huvudsakligen av krill, hoppkräftor och mindre fiskar. Sillen är i sin tur bytesdjur för sälar, valar, torsk, andra större fiskar och människor. Skarpsill Skarpsillen ser ut som strömming, men den har underbett, dvs.

Den kan bli 16 cm men de som fångas är oftast bara omkring 10 cm. Det vi köper som ansjovis och sardiner är i själva verket skarpsill, om de är från Sverige. Äkta ansjovis och sardin är mycket sällsynta här. Namnet skarpsill kommer av att buksidan är sågtandad och vass som en knivsegg.

Av samma skäl kallas den på vissa håll vassbuk. Man hittar dem på blandad ler- och sandbotten från kusten till ca meters djup. De flesta vuxna rödspottor finns på 10—50 meters djup, de yngre på grundare vatten. Liksom andra plattfiskar lever denna art vanligen på eller nära botten.

Fiskepaket åland

Ibland gör den dock små utflykter upp i det fria vattnet. Skrubbskädda Skrubbskäddan finns på västkusten och i hela Östersjön utom Bottenviken. Den kan på sommaren t. För att hitta det i Östersjön måste den söka sig till djupare vatten.

Skrubbskäddan fiskas mycket och säljs ofta rökt utefter kusterna. Andra namn är skrubba och flundra. Målning av Wilhelm von Wright. Gråsej Gråsejen eller bara sej tillhör liksom torsken, koljan och vitlingen gruppen torskfiskar. Den finns framförallt på västkusten och ses sällan i Östersjön.

Denna viktiga matfisk hör till de större torskfiskarna och kan väga 15 kilo, men blir inte lika stor som torsken som kan väga 25 kg. Vitling Vitlingen är en av de ekonomiskt viktiga torskfiskarna. Den finns utefter västkusten men också, fast sällsyntare, i södra Östersjön.

Arten känns igen på den ljusare färgen och på att rygg- och analfenorna har ljus kant. Lax Laxen fångas ofta i fasta ryssjor. Här har man förutom en lax också fått sik och ett par små öringar i samma redskap. Alla dessa fiskarter hör till familjen laxfiskar.

Makrill Makrillar och rödspättor i en fiskaffär. Den känns igen på den tvärrandiga ryggen och den tandade stjärtspolen. Det är en av de snabbaste fiskarna. Makrill säljs och serveras ofta rökt. Siklöja Siklöjan är en liten laxfisk som känns igen på att den har underbett underkäken skjuter ut lite längre än överkäken, se nedan.

I Bottenviken fiskas den i stora mängder för rommens skull. Abborre Abborren är en god matfisk som ofta tas på kastspö av sportfiskare. Vanligtvis blir abborren cm lång, men vissa exemplar kan bli drygt 60 cm långa. Näbbgädda Näbbgäddan finns på västkusten och i Östersjön upp till Åland.

Den är lätt att känna igen på de långa spetsiga käkarna med en mängd vassa tänder. Horngäddan, som den också kallas, lever i stim i det fria vattnet och är en mycket uppskattad sportfisk. Benen blir gröna när fisken kokas eller när de ligger och torkar på stranden.

Havskatt Havskatten finns på västkusten ner till Öresund. Den är en mycket populär sportfisk som är fantastiskt god att äta. Arten är bottenlevande och äter musslor, snäckor, större kräftdjur och sjöborrar som den krossar med sina kraftiga tänder.

Tånglake Tånglaken, som också kallas ålkusa, lägger inte ägg rom som de flesta fiskar utan föder färdigutvecklade ungar. Parningen sker i augusti och september. Antalet ungar i en kull kan vara upp till Storspigg Storspiggen finns i både salt, bräckt och sött vatten.

Här syns två individer i havet tillsammans med bandtång, strandsnäcka och blåmusslor. Fenorna är genomskinliga och därför nästan osynliga. Under lektiden har hanen vackert röd buksida. Större havsnål Havs- och kantnålarna är alla mycket långsträckta fiskar som gärna gömmer sig i ålgräset bandtången längs med Sveriges västkust.

Dessa fiskar är mycket spännande eftersom de uppvisar så kallade ombytta könsroller. Det är nämligen hannarna som bär på de befruktade äggen i en speciell pung och sedan föder fram ungarna. Mindre kantnål Kantnålar är en grupp fiskar som på många sätt är speciella.

Bland annat är de mycket långsmala och simmar med huvudet uppåt och stjärten ner mot botten. De flesta arter rör sig långsamt och är mästare på att kamouflera sig. En släkting till kantnålarna i tropiska hav är sjöhästen. Berggylta Berggyltan är hermafrodit och föds som hona, men byter kön mellan 5 och 14 års ålder.

Berggyltan leker på sommaren, då honan lägger upp till 3 ägg i ett tångbo som har iordningställts i någon klippskreva. Äggen kläcks efter 1 till 2 veckor, och vaktas under den tiden av hanen. Ynglen är pelagiska, dvs frisimmande. Arten blir könsmogen i tvåårsåldern.

Den är först hona kallad rödnäbba och blir hanne kallad blåstråle någon gång när den är mellan 7 och 13 år gammal. Den finns bara på Västkusten och saknas i Öresund. Bilden visar en hane. Honan är röd med ett par mörka fläckar vid ryggfenan. Se en kort film om gyltor.

Oxsimpa Oxsimpan hittas på 10 till 15 m djup men kan gå ned till m. Den känns igen på sina långa vassa taggar på gällocken. Troligen är det dessa som har jämförts med oxens horn och gett upphov till namnet. Fisken finns på västkusten och i Östersjön upp till Ålands hav.

Den blir 25 cm lång. Honan är störst. Hos yrkesfiskarna och i affärerna har könen olika namn: hanen kallas stenbit och honan kvabbso. Stenbiten fiskas och säljs som en delikatess men av kvabbson tar man bara rommen. Det är en av de roligaste fiskarna att träffa på när man dyker.

Hanen som vaktar romklumpen suger sig fast på klippan bredvid den och sitter så fast att den är nästan omöjlig att lossa med händerna! Den har nämligen på buksidan en speciell sugkopp som består av de omvandlade bukfenorna.

Bergvar Bergvaren är en plattfisk som alltid ligger med högra sidan mot botten eller en klippa. Båda ögonen sitter på vänstersidan som är uppåt. Fisken är mycket väl kamouflerad och kan snabbt ändra färg och mönster efter bottenmaterialet och omgivningen.

Arten finns utefter hela västkusten. Se en kort film om bergvaren. Stensnultra Stensnultror känner man lätt igen på den lilla svarta fläck de har längst upp på stjärtroten. Det är en ganska liten fisk som inte blir mer än ca 20 cm lång. Ett annat namn för stensnultran är snuffa.

Se en kort film om stensnultran. Huggorm Huggormar är ganska vanliga i den svenska skärgården. Den finns även längst ut på de yttersta skären om de är tillräckligt stora för att det ska finnas en god tillgång på huggormarnas favoritföda åkersork. Snok finns bara på de inre öarna där de kan hitta paddor och grodor.

Anledningen till att det finns så pass mycket huggorm i skärgården är sannolikt att där finns färre fiender som dödar huggormarna på fastlandet, exempelvis rovfåglar som tornfalk och ormvråk, andra fåglar som skata och kråka, däggdjur som igelkott och grävling samt katter.

Och naturligtvis vi människor som dödar ormar fast de är fridlysta. I skärgården är andelen svarta melanistiska huggormar större än på fastlandet vilket har med det kyligare klimatet och avsaknaden av rovdjur predatorer att göra.

Huggormen finns i två färgformer eller morfer , normalfärgade och melanistiska svarta. I skärgården är den melanistiska mer vanlig än på fastlandet. Huggormar simmar mycket bra så den har inga problem att ta sig från en ö till en annan vilket gjort att den kunnat sprida sig långt ut i havsbandet.