Öl är gjort på

En djupdykning i öl Presenteras av: Öltrenden i Sverige är både stor och stark. Men vad vet du om ölstilar, ölglas och serveringstemperatur? Vi rätar ut några frågetecken kring denna gyllene dryck. Intresset för öl idag är stort — men det är knappast nytt.

Så länge vi människor har odlat spannmål har vi också tillverkat öl i någon form. De äldsta fynden av ölbryggning är mer än 5 år gamla. Bland annat har arkeologer hittat stentavlor i Mellanöstern med bestämmelser kring tillverkning och tillstånd att sälja.

Öl består i grunden av fyra olika ingredienser: malt, humle, jäst och vatten. Det som skiljer en öl från en annan är dels hur den är framställd, dels mängden ingredienser. Jäsningen sker i en sval temperatur under förhållandevis lång tid. Det gör att jästcellerna sjunker till botten och ölet blir underjäst.

Typiskt för lageröl är en tydlig doft och smak av malt. Lager är också en variant av den tjeckiska ölsorten pilsner. Veteöl: Veteöl, eller weissbier, är ett överjäst öl som är populärt i Tyskland och Belgien. Ölet innehåller både malt från sädesslagets korn och mältat vete.

Vid framställningen används även speciella jäststammar. Tillsammans ger detta veteölet en mycket speciell smak som bland annat utmärker sig med en friskhet, låg beska och toner av banan och kryddnejlika. Veteöl är ofta ofiltrerat och grumligt.

Ale: Ale kommer ursprungligen från England. Överjäsning och lite extra humle ger ölet en distinkt fruktsmak, syra och behaglig bitterhet. Ölsorterna skiljer sig i såväl smak som färg och styrka.

Öl namn

Det började i slutet på talet, när mikrobryggerierna i USA började experimentera med ölstilen. Snart följde fler länder deras exempel. Idag är IPA mer populärt än någonsin och även i Sverige är det en stor favorit bland just mikrobryggare. Suröl: Suröl, eller syrligt öl, framställs genom spontanjäsning.

Vanligast är att jäsa ölen genom att tillsätta mjölksyrabakterier. Typiskt för suröl är en tydlig syra som sträcker sig från mild mjölksyra till skarp ättiksyra. Det är vanligt att låta suröl efterjäsa tillsammans med frukter eller bär. Ett exempel det belgiska ölet kriek som är ett suröl gjort på körsbär.

Båda är mörka, nästan svarta, vilket kommer av att delar av malten är rostad. Porterölet är äldst. Det har sitt ursprung i talet i London, medan stouten utvecklades något senare i grannlandet Irland. Ölsorterna är kraftiga och fylliga i sin karaktär.

Till en början var stouten söt och portern besk, men idag är skillnaden mellan ölen inte lika tydlig. Generellt sett är det bättre att servera öl i ett glas med fot än ett glas utan fot, eftersom det gör att drycken håller sig kall längre.

Ett vanligt ölglas är det så kallade pilsnerglaset med rundad kupa och avsmalnande öppning. Formen hjälper till att lyfta dofterna i ölet och passar inte enbart till pilsner och lager, utan även till humlearomatisk öl som exempelvis IPA. Veteöl och suröl gör sig oftast bättre i ett ölglas med rak kupa , där drycken upplevs med lika delar näsa och mun.

Tvärtom gäller för kraftig öl som porter och stout. Här behövs ett glas med extra stor kupa för att smakerna ska komma fram på bästa sätt.