Pung på man

Testikelcancer är en relativt ovanlig cancerform som främst drabbar män i åldrarna år. Prognosen vid testikelcancer är mycket god och omkring 98 procent botas. Testikelcancer börjar i testiklarna, de manliga könsorganen. Där sker produktionen av spermier och manliga könshormoner.

Båda cancerformerna utvecklas i samma sorts könscell men på olika sätt. Seminomceller kan tydligt skiljas från non-seminomceller i ett mikroskop. Det vanligaste symtomet på testikelcancer är att en testikel har blivit större eller känns svullen.

Det kan också kännas som en förhårdnad eller knöl i testikeln. Vanligast är att män själva upptäcker förändringen, eller att deras partner gör det. En förstoring eller förhårdnad i en testikel är inte alltid cancer utan kan också orsakas av en infektion.

Eftersom en infektion ska behandlas med antibiotika är det alltid viktigt att låta en läkare undersöka testikeln om den har blivit större eller gör ont. Ibland kan värk vara det första symtomet. En del känner en diffus värk eller tyngdkänsla i pungen.

Trots att testikeln kan vara svullen eller förhårdnad är det bara hälften av de som får testikelcancer som har ont i testikeln eller tycker att den känns öm. För en del kan värk i ryggen vara det första symtomet på testikelcancer och ibland en ischiasliknande värk.

I sådana fall har cancern spridit sig till de lymfkörtlar som finns längs ryggraden. Så undersöker du dina testiklar. Seminom drabbar framför allt män i åldrarna år. Cancern upptäcks ofta innan den har spridit sig innan den har bildat metastaser , dottertumörer.

Seminom är en typ av testikelcancer som utvecklas från cellerna i testiklarnas sädeskanaler, som också kallas germinala epitelceller. Germinala epitelceller är en sorts epitelceller som utgör väggen i sädeskanalerna i testiklarna. Vid seminom i stadium 1 vet man att det kan finnas så kallade mikrometastaser i lymfkörtlarna.

Det är så små metastaser att de inte upptäcks vid datortomografi. Mikrometastaser finns hos cirka 15 procent av de som får testikelcancer, men man vet inte hos vilka. Non-seminom är ett samlingsnamn för testikelcancer som inte är seminom, alltså inte startar i celler i sädeskanalens slemhinna.

Non-seminom drabbar framför allt män mellan 20 och 40 år. Den här cancerformen kan växa snabbt och sprida sig. Testikelcancer sprider sig oftast via lymfbanorna, ofta via de lymfkärl som finns i buken längs ryggraden. Det betyder att metastaser , dottertumörer, först uppstår i de lymfkörtlar som finns längs ryggraden, alldeles nedanför njurarna.

I en del fall kan spridningen fortsätta till lungorna, levern, skelettet och hjärnan. Läs mer om vad cancer är. Vid testikelcancer använder man så kallade tumörmarkörer för att ställa diagnos och för att följa resultatet av en behandling.

Tumörmarkörer är ämnen som tillverkas av tumören och som följer med ut i blodet.

Smärta i pungen som kommer och går

När tumörmarkörens värde sjunker, visar det att behandlingen har varit framgångsrik. Om värdet fortsätter att vara högt, tyder det på att sjukdom finns kvar i kroppen. Det är framför allt två tumörmarkörer som används vid testikelcancer. De är ofta förhöjda vid non-seminom men inte vid seminom.

Ibland kan beta-hCG vara förhöjt vid seminom. Tumörmarkörerna används både under utredningen, under behandlingen vid spritt non-seminom och under kontrollperioden efter att behandlingen är avslutad. Läs mer om tumörmarkörer.

Det första läkaren gör vid misstanke om testikelcancer är att känna på testiklarna. Det görs för att kunna avgöra om en av dem är förstorad eller om det finns någon förhårdnad. Om läkaren, efter den första undersökningen, misstänker att det kan finnas en testikelcancer finns några olika undersökningar att använda.

Nästa steg är ett ultraljud, men även biopsi kan behövas. Efter läkarundersökning blir nästa steg för att ställa diagnos att undersöka testiklarna med ultraljud. Det är en enkel undersökning att gå igenom. Ofarliga ljudvågor sänds in mot testiklarna från en så kallad ultraljudsgivare som läkaren för över pungen.

Ljudvågornas eko utnyttjas för att få en bild på en skärm. Där kan läkaren se om det finns något onormalt. Om bilden ändå inte är tydlig kan läkaren behöva ta ett vävnadsprov, en så kallad biopsi , av den misstänkta tumören. Om bilden från ultraljudsundersökningen inte är tillräckligt tydlig kan läkaren behöva titta närmare på den misstänkta testikeln.

Man gör då en så kallad biopsi. Det betyder man tar ett litet vävnadsprov eller celler från själva tumören och undersöker det i mikroskop. Det är ovanligt att en man har cancer i båda testiklarna. Trots det brukar läkaren ta ett prov under operationen även från den andra testikeln som också skickas för undersökning.

Hos omkring fem procent av de som får testikelcancer finns så kallad cancer in situ in situ betyder på stället eller platsen i den andra testikeln. Det är ett förstadium till testikelcancer. Om du fått diagnosen testikelcancer genomgår du en utredning för att se om och hur mycket tumören har spridit sig.

Lymfkörtlarna undersöks då med hjälp av datortomografi. Under själva undersökningen får du ligga på en brits inne i en cirkelformad öppning i apparaten. I datortomografen används röntgenstrålar och bilden sammanställs av en avancerad dator. Undersökning med datortomografi kan ibland ersättas av, eller kompletteras med, undersökning med magnetkamera eller ultraljud.

I samband med läkarundersökningen tas också ett blodprov för analys av så kallade tumörmarkörer. Testikelcancer kan behandlas med hjälp av olika metoder. När läkaren, i samråd med dig, bestämmer en behandlingsplan, tas inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Vid testikelcancer, både seminom och non-seminom cancer, opereras alltid den sjuka testikeln bort. Ingreppet kallas orkidektomi. Samtidigt tas oftast ett vävnadsprov, biopsi , från den andra testikeln för att undersöka om det finns cancer in situ där.

Om det finns cancer in situ i andra testikeln tas även den bort. Den bortopererade testikeln och vävnadsprovet skickas sedan för undersökning i mikroskop. Först efter det kan man säkert veta vilken typ av testikelcancer det är. Vid seminom testikelcancer utan spridning behöver är det vanligast att operation är den enda behandling som behövs.

Om tumören var liten vid operationen, fyra centimeter eller mindre, och tumören inte växte in i kanalsystemet i testikeln är risken för återfall mycket liten. Om tumören var större eller växte på andra sätt rekommenderas en tilläggsbehandling med cytostatika , eftersom återfallsrisken då är något större.

Cytostatikabehandlingen ges vid ett tillfälle intravenöst, det vill säga direkt in i blodet via dropp. Du behöver inte vara inlagd på sjukhus utan får behandlingen dagtid på en speciell mottagning. Efter cytostatikabehandlingen kan du känna dig trött och illamående.

Andra biverkningar är ovanliga. De flesta mår som vanligt efter några dagar. Hos ungefär två män av tio finns det risk för återfall. Om du skulle få ett återfall finns det effektiv behandling och goda möjligheter att bli fri från cancern igen. Vilken behandling just du behöver diskuteras med läkaren.

Vid spritt seminom där det bara finns en till två mindre lymfkörtelmetastaser i buken, kan operation vara den första behandlingen. Ibland behöver operationen kompletteras med cytostatikabehandlingar efteråt. Cytostatikabehandlingen ges intravenöst, det vill säga direkt i blodet via dropp, med två eller tre olika cytostatikapreparat.

Det här upprepas var tredje vecka. Tio dagar efter varje femdagars-behandling ges även cytostatika genom en spruta eller ett dropp vid ett tillfälle. I en del fall av seminom testikelcancer kan det bli aktuellt med strålbehandling mot lymfkörtlarna längs ryggraden.

Eftersom seminomcellerna är mycket känsliga för strålning räcker det att behandlas med en låg stråldos. Totalt behandlingar ges under två till tre veckor. En av biverkningarna vid behandlingen är illamående, men det finns effektiva läkemedel mot det.

Läs mer om strålbehandling. Vid non-seminom i stadium 1 finns risk för mikroskopisk spridning. Därför kan en kur med cytostatika ges efter operation för att minska risken för återfall. Ett annat alternativ är att bara gå på kontroller och ge cytostatikabehandling om sjukdomen kommer tillbaka.

Om cancern har hunnit växa in i testikelns blodkärl eller lymfkärl brukar läkaren rekommendera cytostatika i förebyggande syfte. Det beror på att risken då är stor att det finns små metastaser som inte kan upptäckas med vare sig röntgenundersökningar, tumörmarkörer eller läkarundersökning.

Oftast ges cytostatikabehandlingen i en omgång. Den ges under fem dagar, intravenöst, det vill säga direkt i blodet via dropp och genom en spruta tio dagar senare vid ett tillfälle.