Förstoppning tecken på cancer

Behandlingsöversikt Bakgrund Kolorektalcancer är den tredje vanligaste cancerformen hos män och kvinnor i Sverige, efter bröstcancer och prostatacancer. I Sverige diagnostiseras nära personer med kolorektalcancer årligen, varav två tredjedelar i kolon och en tredjedel i rektum.

Överlevnaden är starkt beroende av tumörstadiet. Medianåldern är 73 år. Diagnosen är mycket ovanlig före 40 års ålder. Man bör dock vara observant på hereditet för kolorektalcancer då ärftliga former ofta debuterar tidigare. En ungefärlig anatomisk gräns mellan tjocktarm och ändtarm går 15 cm från anus.

Orsaker Liksom vid de flesta andra cancerformer finns ingen känd enskild utlösande faktor för kolorektalcancer. Ärftliga faktorer och kostens sammansättning påverkar risken. Övervikt, rökning och alkohol ger ökad risk. Ärftliga sjukdomar Familjär adenomatös polypos FAP Nedärvs autosomalt dominant via APC-genen och karaktäriseras av tidig uppkomst av hundratals adenomatösa polyper i tarmen.

Obehandlat leder tillståndet alltid till kolorektalcancer, oftast före 40 års ålder. Lynchs syndrom Är ett multitumörsyndrom som orsakas av mutationer i DNA-reparationsgener, med särskilt höga risker för kolorektal- och endometriecancer.

Även individer med två eller fler nära släktingar som haft kolorektalcancer löper en ökad risk även om de exakta genetiska defekterna ännu ej är klarlagda. Forskningen är dock mycket intensiv inom detta område. Kostens sammansättning Ett högt fettintag, lågt fiberintag och högt intag av kött, framför allt charkuteriprodukter, har ett samband med ökad risk för kolorektalcancer liksom låg fysisk aktivitet.

Mekanismerna för kostens karcinogena effekt är inte helt klarlagda, men hemjärn från rött kött bidrar till cancerrisken genom flera mekanismer. Kolit Hos patienter med inflammatorisk tarmsjukdom IBD ökar risken för kolorektalcancer om sjukdomen varat i mer än år.

Dessa patienter ska därför kontrolleras. Beroende på sjukdomens aktivitet ska patienten koloskoperas med vissa intervall med provtagning från tarmslemhinnan. Om cellförändringar uppträder bör proktokolektomi övervägas. Screening Flera randomiserade studier visar att populationsbaserad screening med hjälp av undersökning beträffande förekomst av blod i avföringen minskar dödligheten i kolorektalcancer.

Genom att koloskopera individer med positiva test kan man hitta tumörer i tidigare stadium och polyper med cancerpotential avlägsnas innan cancer hinner utvecklas. Region Stockholm och Gotland införde screening av individer mellan 60 och 69 år respektive Undersökning av insjuknande i kolorektalcancer och död ska pågå i 15 år.

Nu rekommenderar Socialstyrelsen screening för kolorektalcancer för personer i åldern år och alla regioner har beslutat att införa det. Sedan pågår implementering av screening med avföringsprov för ockult blod och alla regioner har anslutit till screeningprogrammet.

Medel vid intestinala inflammationer.

13 vanliga symtom på cancer

Aminosalicylsyra och liknande medel. Indikation: Depotgranulat: För behandling av akuta skov av ulcerös kolit och för underhållsbehandling vid remission. Rektalskum: Behandling av aktiv, mild ulcerös kolit i tjocktarmen colon sigmoideum och rektum.

Suppositorier: Behandling av akut lindrig till måttlig ulcerös kolit som begränsas till rektum ulcerös proktit. Kontraindikationer: Överkänslighet mot salicylater eller något hjälpämne,gravt nedsatt lever- eller njurfunktion.

Astmatiker ska behandlas med Salofalk rektalskum med försiktighet eftersom skummet innehåller sulfit som kan orsaka överkänslighetsreaktioner. Varningar och försiktighet: Kontroll av blodprover differentierad blodstatus; leverfunktionstester såsom ALAT eller ASAT; serumkreatinin och urinstatus urinstickor ska utföras före och under behandlingen, enligt behandlande läkares bedömning.

Som en riktlinje rekommenderas uppföljningstester 14 dagar efter behandlingens början och därefter ytterligare 2 eller 3 tester med 4 veckors intervall. Om provsvaren är normala bör uppföljningstester utföras var tredje månad.

Skulle symtom uppträda ska dessa tester omedelbart utföras. Försiktighet ska iakttas hos patienter med nedsatt leverfunktion. Mesalazin bör inte användas av patienter med nedsatt njurfunktion. Mesalazininducerad renal toxicitet ska misstänkas om njurfunktionen försämras under behandlingen.

Om så är fallet ska behandling med mesalazin omedelbart avbrytas. Fall av nefrolitiasis har rapporterats och det rekommenderas att se till att tillräcklig mängd vätska intas under behandlingen. Mycket sällsynta fall av allvarlig bloddyskrasi och sällsynta fall av överkänslighetsreaktioner i hjärtat myokardit och perikardit har rapporterats med mesalazin.

Behandlingen ska då omedelbart avbrytas. Patienter med lungsjukdom, särskilt astma, ska övervakas mycket noga under behandling med mesalazin. Mesalazin ska sättas ut vid första tecken och symtom på allvarliga hudreaktioner, såsom hudutslag, slemhinnelesioner eller något annat tecken på överkänslighet.

Patienter som tidigare fått biverkningar av preparat innehållande sulfasalazin ska noga övervakas vid påbörjande av en behandling med mesalazin. Om akuta symtom på överkänslighet, till exempel magkramper, akuta buksmärtor, feber, svår huvudvärk och hudutslag uppträder, ska behandlingen omedelbart avbrytas.

Rektalskum innehåller propylenglykol och cetostearylalkohol som kan ge hudirritation, samt natriummetabisulfat som i sällsynta fall kan ge allvarliga överkänslighetsreaktion och kramp i luftrören. Graviditet och amning: Mesalazin ska endast ges till gravida och ammande kvinnor sedan fördelen av behandlingen bedömts uppväga den eventuella risken.

Om spädbarnet utvecklar diarré ska amningen avslutas. Tel: Epost: info. För mer information och pris se www. Senaste datum för översyn av produktresumén: Salofalk depotgranulat , Salofalk rektalskum , Salofalk suppositorier. Visa all produktinformation Symtom I ett tidigt skede av kolorektalcancer, när tumören är liten, upplever patienten ofta inga symtom.

I takt med tillväxten orsakar tumören mer och mer symtom. Tumörer i högerkolon ger ofta upphov till anemi och därmed trötthet och ju närmare anus tumören sitter desto mer blir avföringsrubbning ett tydligt symtom förstoppning eller diarré och ibland synligt blod.

Anemi p g a ockult eller synlig blödning från tumören är vanligt. Ändrade avföringsvanor med omväxlande hård och lös avföring är vanligt. Blod och slem blandat med avföringen är också ett vanligt symtom. Trängningar till avföring och en känsla av ofullständig tarmtömning med täta toalettbesök beskrivs av många patienter om tumören sitter i rektum.

Buksmärta kan förekomma men är mindre vanligt och ett senare symtom, t ex på att tumören är obstruerande eller växer över på andra organ. Anorektal smärta är ett relativt ovanligt symtom vid rektalcancer och är oftast ett tecken på att tumören sitter nära anus eller att den är lokalt avancerad, d v s att tumören växer igenom tarmväggen och infiltrerar andra organ eller strukturer såsom sakrum, bäckenbotten, prostata.

Obstruktionssymtom såsom förstoppning, gasutspänning av buken och smärtor som tecken på ileus uppkommer om tumören strikturerar tarmlumen. Allmänsymtom som aptitlöshet, avmagring och ascites är ofta tecken på avancerad sjukdom med metastaser.

Unga patienter utgör inget undantag från denna regel, kolorektalcancer kan förekomma även vid 20 års ålder. Även om en potentiell blödningskälla, t ex i form av hemorrojder, upptäcks vid palpation och proktoskopi så måste en rektoskopi göras för att utesluta cancer.

Om patienten har tarmsymtom, anamnes på blod per rektum och ingen blödningskälla upptäcks vid prokto- och rektoskopi, måste koloskopi beställas. Positivt fekalt Hb hos en frisk symtomfri individ utanför organiserat screeningprogram, ska utredas enligt rutin, oftast innefattande koloskopi, men inte enligt standardiserat vårdförlopp.

Individer som i övrigt har symtom som väcker misstanke om kolorektalcancer men inte uppfyller kriterierna för välgrundad misstanke ska utredas enligt ordinarie rutiner. Bukstatus är oftast normalt hos patienter med kolorektalcancer, men vid en stor tumör kan denna vara palpabel och vid levermetastaser kan dessa ibland palperas.

Vid obstruktion av tarmen kan utspänd buk, tympanism och ökade tarmljud föreligga. Om misstänkt tumör i rektum påträffas vid undersökningen måste vävnadsprov tas för mikroskopisk undersökning. Detta görs via rektoskopet med en så kallad px-tång.

Minst biopsier skall tas från olika delar av tumören. Vid fynd av misstänkt tumör vid koloskopi ska endoskopisten ta vävnadsprov. Högriskpatient Som högriskpatienter för att få kolorektalcancer räknas individer med något av följande i anamnesen: Har haft kolorektalcancer eller ingår i polypuppföljningsprogram Har haft kolit i minst 20 år Har två förstagradssläktingar med kolorektalcancer Har någon släkting som har insjuknat i kolorektalcancer eller endometriecancer före 50 års ålder Differentialdiagnoser Alla tumörliknande förändringar i tarmen skall misstänkas vara cancer tills motsatsen bevisats!

Differentialdiagnoserna är främst adenomatösa polyper och andra icke-maligna tumörer. Dessa förändringar kan ofta behandlas med lokal exstirpation, antingen via koloskop eller transanalt. Divertikulit , fr a i kolon sigmoideum, som kan ge såväl avföringsrubbning som smärtor och blödning är vanligt.

Hemorrojder kan ge färsk blödning. Hemorrojder är dock så vanligt att förekomst av sådana inte utesluter utredning med rektoskopi, då hemorrojder och rektaltumör kan föreligga samtidigt. IBS är en vanlig orsak till avföringsrubbning och buksmärta.

Inflammatorisk tarmsjukdom Gynekologisk malignitet Analcancer utgår från skivepitel i analkanalen eller perianalt och kan vara omöjlig att makroskopiskt skilja från rektalcancer Solitärt sår i rektum är en annan differentialdiagnos till rektalcancer som kliniskt kan vara svårt att skilja från cancer, men där den histologiska bilden är typisk.

Utredning efter kolorektalcancerdiagnos Då man upptäckt en kolorektalcancer ska patienten omedelbart remitteras till kirurgklinik för utredning och bedömning. Fullständig koloskopi eller, som andrahandsalternativ datortomografi DT kolon, ska utföras för att utesluta fler synkrona tumörer.

Om detta inte kan utföras före operation t ex p g a obstruerande tumör som inte går att passera görs det inom några månader efter operation. DT-thorax och buk utförs för kartläggning av eventuell metastasering. Vid koloncancer bedöms även primärtumörens utbredning med DT.

Vid rektalcancer utvärderas primärtumörens utbredning med magnetresonanstomografi MR av lilla bäckenet. Vid avancerad koloncancer kan också MR av primärtumören vara indicerad. Om potentiellt resekabla metastaser påträffas är grundregeln att dessa inte skall finnålspunkteras, för att inte riskera att sprida tumörceller.

Om det föreligger metastasering som inte bedöms möjlig att behandla kurativt och primärtumörens ursprung är osäker kan punktion för morfologisk diagnostik vara indicerad. Rutinblodprover inklusive tumörmarkören CEA carcinomembryonalt antigen tas.

Efter initial utredning diskuteras alla patienter på multidisciplinär konferens MDK där kirurg, onkolog, radiolog, kontaktsjuksköterska och patolog deltar och en behandlingsstrategi rekommenderas. Behandlingsbeslut fattas sedan i samråd med patienten.