Hur gammal är molly sandens halvbror

Dela STÄNG En roskindad barnkör i islandströjor, rågblonda violinister och en svensk sångerska vars grönglänsande klänning blänkte ikapp med norrskenet. Hon som för många år flyttade till Los Angeles i hopp om ett amerikanskt genomslag, men som efter mycket slit fick flytta hem och lämna drömmen.

Först flera år senare fick hon av en slump frågan om jobbet som skådespelaren Rachel McAdams sångröst i Will Ferrells Eurovision-komedi. Svaret blev ja. Jag får lite digital hjälp, säger Molly Sandén. Hon konstaterar att det är typiskt att ett internationellt uppdrag kommer först efter att hon egentligen släppt drömmen.

Men att det kanske är lika bra. Inte till vilket pris som helst. Noga packade Molly Sandén upp gamla scenkläder, foton och dagböcker. En minnes­process som resulterat i elva popspår med elektroniskt sound, varav hälften skrivits ihop med artisten Jonathan Johansson.

Natten innan den första låtskrivarsessionen fick hon ett sms av kollegan. Det visade sig vara ett doku­ment med tre A4 sidor om sångerskans liv, där Jonathan Johansson lyckats zooma ut och fånga de allra viktigaste stråken. Som när sångerskans föräldrar skiljde sig och Molly Sandén fick reda på att hon hade en yngre halvbror.

Hon var då nio år. Först i vuxen ålder har hon och systrarna tagit kontakt med honom. Vilka sår är det som har stannat i dig? Jag fick höra för mycket om alldeles för vuxna saker och tror att jag försökte medla mellan mina föräldrar trots att jag var så liten.

Molly sandén ålder

Vissa ord och händelser har satt spår och format mig, säger hon. Som äldst i syskonskaran försökte Molly Sandén också axla uppdraget att skydda sina systrar. Jag kameleontade mig. Det låter som att du gått med en ständig utifrånblick på dig själv?

Hela min personlighet är byggd kring att anpassa mig till andra, och jag märkte ju att det gick hem. Men senare började det komma ikapp mig: Till slut kände jag mig bara som ett tomt skal utan något inuti, säger hon. I låtskrivandet har hon hittat ett sätt att förstå sig själv.

Jag har känt mig ensam, som en alien. Att få sätta ord på det och genom musiken hitta lika­sinnade som känner samma sak. Det är som fulländad terapi, så mäktigt. Idag är hon 28 och har befunnit sig i rampljuset precis halva sitt liv.

Under åren har det rapporterats mycket om viktmobbningen hon utsattes för i början av sin karriär — som hon mötte med kampanjen överminstoltakropp för att säga ifrån mot utseende­hets. Det har också skrivits spaltmeter om hennes relationer med artisterna Eric Saade och Danny Saucedo.

Jag behövde ta mig ur det. Jag har haft jättedåligt samvete för att dåligt ljus har fallit på honom, för han gjorde inget direkt fel. Det handlade om mig. Annars brukar du inte ­politisk ställning. Varför har det blivit så? Mediaträningen av mitt första skivbolag var att jag inte skulle säga något nega­tivt om någon annan medverkande.

Nu är det mest att jag inte vill ge mig in i debatter som jag inte fullt bottnar i. För jag vet att jag påverkar andra. Om du ser med ett feministiskt filter på din karriär: Vad har du behövt stå ut med för att du är kvinna? Så undermedvetet pratade jag om dem för att i alla fall få lite ljus på mig.

Jag fick ge något litet smask om min pojkvän för att få prata om det som är jag. Det gör mig lite ledsen nu, fan att jag behövde göra så, säger hon. Så har några av rubrikerna om sångerskan låtit genom åren. Jag har varit skvallrets biroll. Red One skulle göra mig till stjärna, Bert Karlsson skulle göra mig till stjärna.

Men, lägger hon till: — Nu är jag huvudrollen i mitt eget liv. Och så till sist: Önskan som uppfylldes efter Oscarsnumret på Island efter att tv-kamerorna stängts av. Sedan kördes Molly Sandén till en plats på ön där hon i panoramavy fick se hur det grönböljade norrskenet fyllde himlen.

Jag skrikgrät och skrattade som en vansinnig, galen person, säger Molly Sandén och lägger skrattande till: — Tur att chauffören hade hängt med mig i några dagar annars hade han ju kört in mig till akuten! Molly Sandén om … sina drömmar de kommande åren?

För det har satt mig i knipa förut. Det är ok att inte veta. Men hålet i mig växer om jag hela tiden är med andra och anpassar mig till dem. Nu vill jag absolut inte ha spejs. Jag vill stå och trängas och svettas på konserter, höra basen som mullrar igång, händerna upp i luften och guuud jag gick gåshud nu.

Jag kommer inte göra annat när allt öppnar! Vill du fortsätta läsa? Om du redan är det loggar du in här.